4. Den uttrycksfulla dövkulturen

Under den tid kulturdagarna förekommit har tävlingsgrenarna varierat efter intressena i föreningarna. Tävlingsgrenarna på de första kulturdagarna var teckning, deklamation, föredrag och folkdans. Nya grenar på 1960-talet var tal och humor.

Skådespelen ficks med på programmet redan på de andra kulturdagarna. Till en början deltog alla med samma skådespel. Arrangörsutskottet favoriserade klassiker, t.ex. texter skrivna av Aleksis Kivi, Minna Canth, Gustaf von Numers och Ilmari Turja. Från år 1967 fick de tävlande grupperna själva välja skådespel. Dövgruppen i Jyväskylä t.ex. har uppfört inhemska klassiker i regi av Kaisu Korhonen och Helsingfors grupp utländska klassiker i regi av Aira Passi. I och med dövmedvetenheten började döva skriva skådespel där man kunde beskriva kollisioner mellan hörandes och dövas värld. Särskilt ville unga själva skapa nytt på sitt modersmål.

Pantomimen kom med år 1969 som en viktig principiell reform. I pantomimen sker berättandet med gester, mimik och rörelser. Uttrycksmässigt stod den närmare teckenspråket än deklamation och skådespel som är bundna till det skrivna språket. Pantomimens popularitet ökade dock först på 1970-talet.

År 1971 togs två nya grenar med: köruppvisningarna och visuell berättelse. Den senare grenen erbjöd de tävlande nya teckenspråkiga uttrycksformer vid sidan av tecknad finska som använts tidigare. En ny gren på 1980-talet blev gymnastik och med kom öppna serier som tävlande i alla åldrar kunde delta i. Nya grenar i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet var sketch, dans, schlager och fria uppvisningar.

Redan på 1960-talet ordnades på kulturdagarna frågesporter och tävlingar i hobbyarbeten. De egentliga handarbetena hörde till en början inte till dem. Som föregångare till de nuvarande utställningarna av konst- och hobbyarbeten räknas de utställningar av dövas hantverk som ordnades i början av 1900-talet. Syftet med dem var att särskilt för arbetsgivare visa dövas hantverksskicklighet och främja försäljningen av arbetena.

Kulturdagarnas historia kan dels ses som ett bevarande av gamla traditioner och dels som sökande efter en riktning. En del av grenarna levde bara en kort tid och en del kom tillbaka även efter att ha varit borta länge. De förändringar som skett i dövgemenskapen som t.ex. dövmedvetenhetsrörelsen och teckenspråksforskningen har påverkat uppvisningsgrenarna på kulturdagarna. År 2012 gjordes en viktig linjedragning när uppvisningarna delades in i solouppvisningar, gruppuppvisningar och miniatyrskådespel.