4. Oy Surdus Ab

På Finlands Dövstummas Förbunds årsmöte år 1928 tog Oskar Wetzell upp att arbeten som bokbindare och typograf passade döva bra. Wetzell tyckte att man skulle grunda ett boktryckeri där unga döva kunde utbildas i yrken inom boktryckeribranschen. Wetzell hade fått idén i samtal med Väinö Sihvola som redigerade tidningen Kuurojen Ystävä (Dövas vän). Förslaget understöddes och i planeringen av tryckeriet deltog bl.a. Eino Karilas och Lauri Vainola.

Det fanns inte pengar för ett tryckeri så man beslöt grunda ett aktiebolag. Man började samla aktiekapitalet hösten 1928. Oy Surdus Ab:s konstituerande möte hölls på Helsingfors Dövstumförening den 24.3.1929. För Surdus hade man redan köpt A. Nummelins boktryckeri inklusive maskiner på Unionsgatan. Man kunde alltså starta verksamheten genast. Tryckeriet som man köpt var litet och där fanns en snabbtryckmaskin, tre digelmaskiner och ett rikligt lager bokstavstyper. Surdus hade till en början åtta anställda. Verksamheten flyttades till Richardsgatan 2 varifrån Helsingfors Dövstumförening flyttat ut. Surdus arbetade alltså till en början i samma utrymmen som Wetzells bokbinderi. Senare flyttade företaget till Alexandersgatan 12 och ännu senare till Sjötullsgatan 11.

I Surdus styrelse fanns döva experter inom boktryckeribranschen. Sådana var utom Karilas, Vainola och Sihvola snickaren Urho Lehtimäki och typografen Valter Lindberg. Verkställande direktör var till en början lomhörda Erland Diehl, som hade tidigare erfarenhet av boktryckeribranschen. Däremot hann projektets initiativtagare Oskar Wetzell inte uppleva grundandet av bolaget på grund av sin tidiga död. Men hans bror Artur Wetzell satt i Surdus styrelse.

I samband med Surdus grundades också en skola med några elever. Samma år som skolan grundades tog man in tre elever. I skolan kunde man på fyra år utbilda sig till sättare eller boktryckare. Under de första 25 verksamhetsåren hann Surdus utbilda inalles 34 bokarbetare för den grafiska branschen. För elevernas handledning ansvarade bl.a. Valter Lindberg och Antti Jokelainen.

Under den första tiden försvårades Surdus verksamhet av den globala depressionen. Till en början kunde bolaget inte alls dela ut dividend till sina ägare. Det var en anledning till att Finlands Dövstummas Förbund lånade pengar åt Surdus och köpte dess aktier. Förbundet var också den viktigaste aktieägaren. Förbundet flyttade år 1930 tryckandet av sina egna tidningar Kuuromykkäin Lehti och Tidskrift för Dövstumma till Surdus vilket ekonomiskt var av stor vikt. Också dövföreningarna påmindes om att de skulle beställa tryckeriarbeten från dövas eget tryckeri.

I slutet av 1930-talet fanns det tillräckligt med arbete och Surdus ekonomi förbättrade oerhört. Under krigsåren däremot vändes situationen till det sämre. Eftersom Surdus hade ett smalt ägarunderlag var bristen på kapital ett ständigt problem. Följaktligen kunde företaget inte utvidgas, inte heller kunde utbildning inom boktryckeribranschen erbjudas alla hugade.

Företagets maskinpark minskade småningom och man hade helt enkelt inte råd att skaffa moderna tryckmaskiner. Man kunde göra anskaffningar på 1960-talet när aktiekapitalet höjdes. Då skaffades bl.a. en sättningsmaskin. Men problemen var ändå inte slut. Surdus gjorde huvudsakligen små tryckalster och fungerade huvudsakligen som ett blankettryckeri. Bl.a. därför flyttades tryckningen av Kuurojen Lehti till ett annat företag.

Tryckeriets utmaningar blev med tiden övermäktiga. Företaget kunde inte expandera och tekniken föråldrades fast man hade skaffat maskiner. Trots försöken att utveckla verksamheten blev den inte lönsam och den lades ned år 1979. Företagets utrymmen, personal och maskiner överfördes till en ny företagare.

Surdus är ändå ett bra exempel på både dövas tidiga företagsverksamhet i vårt land och gemensamma strävanden. Grundandet av Surdus väckte också en livlig debatt om dövas yrkesutbildning och inspirerade säkert flera som planerade sin yrkesbana att söka sig till tryckeribranschen.